Hmm tänk om jag skulle hinna skaka liv i den här bloggen igen.
❤❤❤
Har idéer om hur den ska ta form men det blir nog högst sporadiskt ett tag till. Men jag saknar bloggandet lite även om jag aldrig riktigt kom igång i den här bloggen. OCH knäpp och impulsiv som jag är raderade jag den gamla utan att spara. Ja jag vet galet, men just då, precis som nu drabbades jag av funderingar om det där med att vara "offentlig" i den bemärkelsen att man delar med sig till okända om livet. Jag försöker ju att inte vara alltför personlig och utlämnande men blir det ändå till viss del. Vill ju inte heller bli så där präktig och rejäl och få det och låta som man lever i någon hittepå dröm där allt är bara bra och rosa moln. För så är ju inte livet och vardagen alltid. Men när jag ibland läser mina texter inser jag att jag nog kan framstå på det viset. Å andra sidan var ju bloggen tänkt som en "vargladplats" för mig där jag för mitt eget höga nöjes skull ville dela med mig av glada saker. Allt det andra och alla de som kan läsa kommer ju liksom på köpet. Jag inser att jag tycker om när någon lämnar ett spår. Det blir mer verkligt på något sätt och dessutom kul när någon tycker om det man gör.
Min svaghet är ju bilder och det är ju lite knäppt om man vill vara "hemlig".
Först hade jag inte tänkt att lägga ut några bilder alls på barnen och sedan bara sådana där man kan skymta dem. Men så älskar jag ju att fotografera människor och inte minst mina barn. Då vill man ju naturligtvis dela med sig av alla fina bilder. Det är väl där min exebitionistiska ådra visar sig. Jag tycker om att visa upp mina bilder. Jag är ingen stå på scen och sjunga eller agera människa men visa foton, Det gillar jag.
Ingen lätt ekvation att få att gå ihop
Jag får nog fortsätta att fundera på det här under tiden som jag skriver färdigt mitt evighets projekt - snart deadline!
20 december
❤❤❤