är att börja på nytt ♥

Ja då börjar jag igen, men på nytt och i nytt format. Har bloggat förut men allteftersom barnen blivit större har jag inte känt mig helt bekväm med att blogga så "öppet" som tidigare. Betyder det att denna bloggen kommer att vara hemlig? Kanske inte direkt men inte heller helt öppen och utlämnande. Det låter så pretentiöst och genomtänkt med hemlig och det är ju inte så mycket jag. Jag är mer tuta och kör typen och se vad som händer. Så då gör jag väl det.

Nu tutar och kör vi så får se vad som händer.

En sak är i alla fall säker det blir mycket foto, bildbehandling och annat kreativt som kommer i min väg.

Namnet då? Guldkant i vardagen. Just för att det är det som detta handlar om för mig. Under det år som jag inte bloggat har jag saknat min dialog med mina bloggvänner. Gud va många trevliga goa människor det finns i cyberspace. Dessutom är bloggen något som i förlängningen gör att jag tar mig tid att fota och fixa och trixa med mina bilder vilket ger ytterligare guldkant i vardagen. 

Däremot är min familj viktigast och när jag känner att tiden tryter är det alltid de som går först. Då får det bli tyst och tomt här om det skulle behövas. Inga måsten utan bara för att det är skoj och ger något tillbaka. Det händer så mycket i barnens liv just nu och ibland räcker inte tiden till och lusten att blogga blir då mindre.

Lillprinsen växer så det knakar och har en massa vardagsfunderingar som han måste ventilera. Nu senast utspelade sig följande här hemma.

-Mamma, kan man dö av bög?

-ähhh va?

- Kan man dö av BÖG?

-Nej

Här funderar den pedagogiska mamman febrilt över vad hon nu ska säga. Jag inser att han inte har en aning om vad ordet betyder. Bestämmer mig för att gå rakt på sak.

-Älskling, när två pojkar är kära i varandra säger man att de är bögar.
Lillprinsen funderar

-Jaha, men varför HETER det bög?

Bra fråga tänker den förvirrade mamman men lämnar det hela när lillprinsen konstaterar att om bästisen O är kär i honom så är han bög och det känns ok. Jepp, polletten har trillat ner och han är helt tillfreds med mitt svar. Det räcker för mig.

Han är ju trots allt bara 5 år. Hans i och för sig mycket befogade fråga om varför denna självklarhet har ett eget namn lämnar jag tills vidare.

Det rör sig mycket klokhet i denna 5-årings huvud. Här filosoferar han vid Svaneholms slott.

   

Mellansessan har fått betydligt mer att göra i skolan och det betyder mer tid med läxor för både henne och oss. Dessutom har hon valt att pausa lite med sin friidrott för att istället prova på handboll. Det betyder ny logistik och säkert en massa krav på föräldrarna om att sälja korv på A-lags matcher, samla in grejer till loppis, sälja julkort, strumpor, gräddbullar (som inte varit i närheten av grädde) ja ni förstår. Men men vi tar det när det dyker upp. Det är kul att hon vill testa något nytt. Hon är en härlig tjej som gör mig alldeles mjuk och varm i hjärtat.

Storsessan har blivit stora damen, ja faktiskt en ung kvinna (hujedamej hur gick det till). Hon är en fantastisk tonåring (och jag säger inte det bara för att det ska låta bra). Jag har hört så mycket om dessa tonårstjejer som dyker upp som totala främlingar i si så där 15 års åldern men än så länge har inte denna främlig dykt upp här hemma.  Hon har sin träning (friidrott), pluggar, sjunger och spelar. Har högt ställda ambitioner och målet inställt på att bli arkitekt. En mycket målmedveten ung dam, lugn, vacker och klok (Det måste hon ha efter mig. I vart fall det där med  vacker och klok).

Guldkant i vardagen har jag startat för att lyfta fram och påminna mig om alla de härliga saker, stora och små, som förgyller livet och som det är så lätt att glömma bort. Dessutom är den till er nära och kära i förskingringen som inte följer vårt liv på plats.

Nu kör vi!

♥♥♥